1.
Jag vaknade upp en dag för några veckor sedan, med en klockren insikt hängandes kvar från en dvalaaktig dröm.
Saker och ting är bara ett problem om man GÖR dom till ett problem.
Hur kan något så enkelt bara förbises? Och hur kan man vakna med en sådan ahaupplevelse? Jag hade länge känt en oidentifierbar känsla av att jag hade en massa problem överallt och hela tiden. Antagligen så agerade mitt undermedvetna och skickade upp denna insikt då jag mest behövde den. Det kan tyckas vara en självklar sak. Det vi inte problematiserar och gör mer trassligt än vad det behöver vara, blir inte heller ett konkret problem. Kanske bör livet vara mer förenklat än vad vi har en tendens att göra det? Jag menar, byråkrati… Vad är grejen med det exempelvis? Är det ett naturligt sätt att strukturera upp en tillvaro på?
Problem och trassel kommer av att vi ser saker på ett mer invecklat och försvårat sätt. Så som jag precis hade gjort ett tag. Men blott tanken på att avproblematisera situationer, relationer och vardagliga företeelser, gjorde att jag faktiskt rent mentalt förenklade mitt liv en del.
2.
Tesen om den mentala kraften att gå in för saker MED FULL INTENTION
Stötte på en artikel för ett tag sen. Den handlade om den mentala kraften som kan skapa en stark drift i att nå konkreta mål. Denna kraft ligger i hur stor intention/avsikt vi bestämmer oss att gå in med. För såhär är det, och det hänger ihop med föregående insikt: Vi håller ofta ett starkt fokus på vilka problem som ligger i förgrunden av våra mål. Hur vi väljer att fokusera på problem som kommer på vägen mot våra mål.
Exempelvis: Jag vill bli austronaut, men jag kommer nog inte klara studierna inför det.
Här ligger problemet i en oförmåga att tro på sin kompetens. Är då viljan tillräckligt stark här?
Men: Jag har full avsikt att bli austronaut. Här ligger ribban vid slutmålet. 100% av mitt fokus ligger på det jag vill. Denna psykiska kraft gör att problemen jag stöter på påvägen, inte sinkar min väg dit. Utan snarare blir en förutsättning för att nå dit. Alltså ett av trappstegen som jag bestiger för att nå mitt konkreta mål.
Därmed så ligger inte mitt fokus på en börda som kan hindra mig från att förverkliga min dröm. Utan det ligger istället på en beståndsdel som kommer föra mig till den. Det handlar alltså om mental inställning som ett vapen för att slå sig fram mot sina drömmar.
Viktigt att påpeka här, av egen erfarenhet, är att människor i ens tillvaro är väldigt duktiga på att ladda en målsträvande person med negativ energi inför dennes kamp att uppfylla sina drömmar. Jag fick till exempel höra att det är extremt svårt att bli designer och att kunna livnära sig på sin estetiska kompetens. Vad gjorde man för mig då mer än att ladda mig med negativ energi och hopplöshet inför mina drömmar och källan till min livsglädje och driftighet? Därmed så blir detta en indirekt handling för att göra min tillvaro lite mörkare.
Potentiella fiender i kampen att nå sina drömmar:
Föräldrar (i sin omtanke är de ibland bra på att rasera drömmar)
Svartsjuka kompisar (en riktig kompis tror på sin väns förmågor)
Media (nyheterna bidrar inte med så många ljuspunkter för gemene man/kvinna)
40-talister
Patriarkala män (specifikt mot kvinnor)
Maktstrukturer och myndigheter
Den oförklarliga viljan att ta ner folk som kommer framåt/uppåt här på jorden
Jantelagen (den delen av den som säger att du inte får försöka vara mer än en svensson)
Ni kanske kommer på fler saker? Kommentera gärna isåfall.
Jag har exempelvis läst om barn som fått övernaturliga krafter och lyft bilar när deras föräldrar hamnat under och varit i fara. Kraften av full intention kan få oss att göra mycket. Till och med fysiskt få oss att uträtta mer än vad vi borde kunna.
Som will smith som chris gardener säger till sin son i filmen the pursuit of happiness: ”Dont let anyone tell you that you cant do something, not even me…”
Den mentala kraften av full intention kan ta dig varsomhelst.
